En whistleblower måste känna att den kan rapportera sina uppgifter utan att själv hamna i fara. Inom exempelvis vård och omsorg kan liv stå på spel om interna missförhållanden inte avslöjas.
Det är inte alla som vågar säga till när de ser någonting som de egentligen vet är fel. Trots att varje instinkt av personen vet att det som den bevittnar är emot reglerna väljer den att hålla tyst eller se åt ett annat håll. Att inte larma och rapportera om lagbrott, felbehandlingar eller oetiskt beteende kan dock till och med vara olagligt. I svensk lag har vi bland annat Lex Maria och Lex Sarah, som kräver att vittnesmål av missförhållanden inom vård och omsorg måste rapporteras. Ändå väljer många att inte göra det. En del är kanske rädda för vad de tror att de är tvungna att offra om de berättar.
Liv på spel
De kanske tittar på Chelsea Manning och Edward Snwoden, två av världens mest berömda whistleblowers, och befaras av bristen på stöd till whistleblower. De kanske tror att de också behöver offra familj, hus och hem och ge sig ut på landsflykt för att de väljer att berätta om sådant som de anser är fel på exempelvis sin arbetsplats. Men det kan ju faktiskt vara liv som står på spel. Liv som hänger på om du avslöjar det du vet eller inte. Du vet din plikt, men det är upp till samhället att stå upp för dem som väljer att göra det rätta.