Kategorier
Ekonomi

Konkurs – vad händer vid en sådan?

Företag som lever på marginalen kan komma att hamna i en situation där en vändning blir omöjlig. Skulderna växer och samtidigt så får man inte in tillräckligt med nytt kapital. Hamnar man i ett sådant ekonomisk obestånd så kan man också tvingas möta den dystra musiken och ansöka om konkurs. En konkursansökan lämnas in till Tingsrätten som utreder ärendet – vilket ofta sker samma dag – och bedöms ett företag vara i ett obestånd så utser också Tingsrätten en konkursförvaltare.

Som företag så blir man i det här fallet en Gäldenär. Man är skyldig pengar till exempelvis leverantörer, affärspartners, Skatteverket eller exempelvis kreditgivare och kan inte betala dessa skulder. Dessa kallas i sin tur för borgenärer – och även sådana kan begära ett företag i konkurs. Det är långt ifrån ovanligt att detta sker och på samma sätt så lämnas då en konkursansökan in till Tingsrätten. Skillnaden då är att det ofta tar längre tid för Tingsrätten att utreda ett eventuellt obestånd hos Gäldenären. Det kan handla om veckor.

Konkursförvaltaren bestämmer över konkursboet

Den jurist som utses till konkursförvaltare av Tingsrätten är också den som har som uppgift att bestämma över konkursboet – vilket innebär att personen utreder alla tillgångar och skulder och tar kontrollen över alla de tillgångar som ett företag på obestånd har.

Alla skulder och alla tillgångar dokumenteras och sammanställs i det som kallas för en bouppteckning. Nästa steg handlar om en så kallad Edgångssammanträde. Firmatecknaren intygar att bouppteckningen stämmer och finns det inga tillgångar kvar så upphör företaget där och då att existera – och borgenärerna kan inte längre kräva tillbaka pengar.

Men, de kan ändå få pengar i framtiden. Förvaltaren kommer nämligen att sälja av de eventuella tillgångar som finns i företaget – maskiner, möbler, lokaler och så vidare – och den summa som försäljningarna i fråga inbringar kan sedan delas ut till fordringsägarna och då enligt den förmånsrättslag som vi följer i Sverige. Konkret så innebär detta att vissa skulder har en högre prioritet än andra.