Välkommen till Bellas entreprenörsblogg

Bella Nilsson – När moder jord tryckte på paus

 

Världen står just nu på paus och alla väntar på att någon ska trycka på play igen och att allt ska bli som förut men frågan är: vill vi att allt ska bli som förut? Var allt så perfekt innan? Vi kanske borde passa på att se allt med nya ögon och göra en ctrl+alt+del och dra lärdom av det här.

Givetvis finns det mängder med saker som bör förändras men det jag vill diskutera i det här blogginlägget är mobbning!

 

 





Just nu när vi fysiskt distanserar oss med respekt för andra kanske vi också skulle klara av att visa respekt för andra på ett mer psykiskt plan och sluta förnedra, baktala, håna, trakassera varandra. 

Är det inte hög tid att vi rannsakar oss själva om hur snabba vi är på att döma människor som inte är som vi och istället börja värdesätta människors olikheter och se det positiva i kontraster? Innan vi dömer någon bör vi ställa oss några frågor: hur mår personen? Vad har personen i bagaget? Vi kan tycka att vi kan tolka signaler och anse att vi kan läsa av människor men vi kan inte läsa andras tankar och det är förstås ganska skönt annars hade vi ju inte haft någon som helst integritet.

 

 





Mobbning existerar ända från förskolan upp till äldreboendet, ingen går fri från detta otyg som kan förstöra en människa för livet beroende på vilket psyke man blivit välsignad med.

Jag känner spontant att vi människor är ganska ytliga till sättet och jag menar: hur många gånger om dagen ställer man inte artighetsfrasen: Hur mår du? 

Frågan är, lyssnar du på svaret? Vill du verkligen höra sanningen? Bryr du dig överhuvudtaget om hur din medmänniska mår? Här kanske många svara jaa, självklart vad tror du om mig? men jag dristar mig med att påstå att många inte kan redogöra för svaret de fick. Rätt eller fel men jag tycker vi borde ta chansen att bli mer medmänskliga efter den prövning vi alla gått och går igenom och jag tror många med mig håller med.

 

 






När jag för 10 år sedan började i återvinningsbranschen och kom in på möten såg de endast mina 12 cm klackar, och mina lite för stora bröst och trots höghalsad dräkt blev jag nästan omgående idiotförklarad och blickarna talade för sig själva. Jag vet att många nu tänker: men varför har du det då (klackar och stora bröst) och svaret är: -”därför jag vill och kan” och känner mig bekväm och fin i det – klart slut! Man får se ut hur fasen man vill och det kan omöjligt vara så att man automatiskt är korkad om man har stora bröst. 

På den tiden var jag dessutom blond som inte gjorde saken bättre direkt men när jag sedan färgade mitt hår till mitt ursprungliga mörka hår och berättade om min hemska barndom i Iran höjdes plötsligt mitt IQ i andras ögon är det inte märkligt? Jag vill även poängtera att det är lika många män som kvinnor som är fördömande i sitt sätt och där kvinnor dessutom har en tendens att ge giftigare kommentarer och är experter på att tissla och tassla bakom ryggen på varandra. 

Det skulle vara intressant att veta var man hittar den där ”bimbo-lagen” där det tydligt framgår vilka kriterier som måste uppfyllas innan man officiellt blir en bimbo. Går gränsen vid 4 cm klack? Är allt över B-kupa oacceptabelt? Hur fylliga läppar får man ha?

 

 

 





Samma tendenser går att hitta om någon anses vara för rund jämfört med normen. Dålig karaktär har dom allt dom där som är för stora och runda och har man dålig karaktär är man inte speciellt smart eller? Är dålig karaktär verkligen synonymt med låg intelligens?!

En fråga jag funderat mycket över är vad det är som driver ”skitsnackarna” och mobbarna, är det adrenalinkicken de får uppleva under några sekunder eller är det känslan av makt? Oavsett vad som gör att mobbarna fortsätter med sina trakasserier år ut och år in vill jag be dem att stanna upp för en stund och se sig själva ur ett helikopterperspektiv och begrunda hur illa de gör andra och hur djupa de själsliga såren blir.

Jag vill också tipsa dem om att det finns en annan kick som faktiskt sitter i hela livet och som förgyller människors liv och dessutom gör dem omtyckta och det är att hjälpa någon annan.

Låt oss tänka oss in i en situation där du frågar din kollega hur hon eller han mår och får svaret att det ”inte är så bra”. Nu har du två val antingen gör du som vanligt säger åh vad tråkigt och glömmer och drar dig undan. Alternativ 2 är att du frågar om du kan hjälpa till med något eller har något tips för att underlätta personens eventuella problem, jag lovar att du i och med detta blir uppskattad och den känslan övervinner allt! Du kommer känna en lycka i hela kroppen när personen tackar dig och sedan sprider ut till alla hur trevlig och bra människa du är, den kicken går inte att köpa för pengar.

 

 





Om du efter att ha läst mitt inlägg fortfarande känner att det rätt kul att mobba andra föreslår jag att du gör en självanalys: 

Fråga dig själv var ditt driv att skada andra bottnar i.

Lider du av dålig självkänsla?
Har du inte haft ett förhållande på länge?
Har du problem att få vänner?
Taskig barndom? 

Oavsett vad det är som får dig att gå igång genom att skada andra borde du börja jobba med dig själv istället så kanske du kommer sova bättre om nätterna med ett rent samvete.

Det här med taskig barndom är en ursäkt som jag är extremt trött att höra om och visst kan en dålig barndom prägla en människa det finns det vetenskaplig bevisning på MEN det är alltid du själv som gör valet. Vill du bli en kopia av dina föräldrar och göra samma misstag som de gjort?

Om jag hade agerat utifrån min uppväxt med daglig misshandel, krig, tvångsgifte och flykt hade jag aldrig kommit så här långt som jag kommit idag. Det latinska uttrycket “Tabula Rasa” betyder att vi föds som ett oskrivet blad som fylls på under uppväxten och jag har personligen valt att vända på det gamla bladet som var fullt med massa tråkiga saker och istället börjat om från ett nytt tomt ark när jag kom till Sverige. Jag valde därmed riktning på mitt liv och bestämde mig för att bli lycklig, vara snäll och givmild och att bli framgångsrik, jag har ju också som ni vet lyckats med detta och är tacksam för att ha fått den möjligheten.

 

 


”Om du dömer andra på förhand går du miste om godbitarna och därmed chansen till framgång och lycka”                         Bella Nilsson